Hej hej!
Storyline var för mig något helt nytt och jag känner att jag
lärt mig mycket under arbetets gång. Jag skulle gärna använda mig av detta
arbetssätt i framtiden, det vore mycket roligt att se hur arbetet skulle ledas
framåt och utvecklas av barnen. I läroplanen för förskolan Lpfö 98, står det
att ”Verksamheten ska vara rolig, trygg och lärorik för alla barn som deltar.”
(Skolverket, 2010, s.5). Genom att barnen själva får leda fram arbetet blir de
mer delaktiga och därigenom tror jag även att aktiviteterna blir mer lustfyllda
och roliga. Bergius & Emanuelsson (2008) menar att en viktig grund för
utveckling och lärande är att barn ser det som spännande och roligt. Genom att
barnen då själva får vara med och bestämma, skapa och utveckla arbetet tror jag
att de kan se det som mer lustfyllt och spännande. Det är inte något förbestämt
de ska göra utan de får själva leda fram arbetet, vilket som kan leda till att
aktiviteterna och storylinen kan ta många olika roliga och förvånande
vändningar. Även om pedagogerna sätter ramarna för arbetet så tror jag att
barnen kan hjälpa pedagogerna att utvidga dessa och sina egna ramar om olika
områden och ämnen samt hur man kan lära inom dessa områden. Björklund (2009) menar
att utveckling och lärande inte uppstår hastigt utan genom en varierande och
fördjupad förståelse för ett ämne. Genom storyline så arbetar barnen och
pedagoger fortgående med ett vist ämne på ett varierat sätt. Därigenom kan de
få ett mer varierat och fördjupat lärande och genom detta blir även deras
förståelse för ämnet mer fördjupat.
På storyline.se menar de att de aktiviteter som ska ingå i
storylinen ska varieras så mycket som går för att alla barn ska få visa vad de
kan och visa sina starka sidor. Jag anser att detta är mycket viktigt, att alla
barn ska få känna att de kan och även får visa att de har något att bidra med.
Alla barn är självklart olika och alla barn vill inte stå i centrum men jag
tror att barnen kan få visa sina starka sidor på olika sätt genom att använda
ett varierat arbetssätt samt varierande aktiviteter. Jag tror att arbetet med
storyline är ett bra sätt att kunna utgå från alla barnen, då pedagogerna ska
utgå från barnens förkunskaper när de skapar en storyline. Björklund (2009)
menar att barns förståelse, lärande samt utveckling är färgat av deras tidigare
kunskaper och erfarenheter. Jag tänker då att det blir mycket viktigt att utgå
från barnens förkunskaper för att kunna anpassa lärandet och aktiviteterna till
barnen. Storyline känner jag är något jag gärna skulle arbeta med och det som
jag fastnade mest för med storyline var dels att pedagogerna utgår från barnen
och att arbetet byggs vidare på barnens egna tankar, erfarenheter samt idéer.
Men även att barnen skapar egna karaktärer som de kan leva ut igenom, de
behöver inte själva stå för det deras karaktärer säger och gör (storyline.se).
Genom att barnen själva inte behöver vara den som säger något eller stå för det
som sägs genom sina karaktärer, tror jag att många fler barn kommer våga att
göra sin röst hörd. Som jag tidigare nämnde är alla barn olika och vissa barn
älskar att ta för sig och prata medan andra är mer bekväma i att observera, men
jag tror att pedagoger kan locka alla barn till att vara delaktiga och visa
sina straka sidor genom olika och spännande aktiviteter. Jag tror att barnen
kan finna en trygghet i sina karaktärer och därigenom även våga ta för sig och
visa sina starka sidor men även utvecklas i sin kunskap och sig själva.
Jag känner att jag genom detta arbete har fått många nya
tankar och idéer om hur jag senare ska kunna arbeta med barn och deras
utveckling. Jag har fått idéer om hur vi pedagoger ska kunna göra barnen mer
delaktiga i arbetet med och planeringen av aktiviteter samt skapa ett lustfyllt
lärande för alla barn. Jag tror att både pedagoger såsom barn utvecklas av
detta arbetssätt och finner det lustfyllt. Både barnen och pedagogerna kan ta
tillvara och lära av varandras erfarenheter och kunskaper.
Referenslista:
Bergius, B. & Emanuelsson, L. (2008). Hur
många prickar har en gepard?: unga elever upptäcker matematik. Göteborg:
Nationellt centrum för matematikutbildning (NCM).
Björklund, C. (2009). En, två, många: om barns tidiga matematiska tänkande. (1. uppl.)
Stockholm: Liber.
Skolverket (2010). Läroplanen för
förskolan Lpfö 98/10. Hämtad: 2016-01-05. Från http://www.skolverket.se/publikationer?id=2442
Storyline.se Hämtad 2016-01-04 från http://www.storyline.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar